Hej hej! Till att börja med. Har någon som läser bloggen lagt märke till dagarna till julafton?---> Jag tycker den är bra i alla fall. Jag vet inte ens om den stämmer.

Förra veckan var det Österrike som gällde och oj vad det gällde. Börjar med en bussresa runt 24-timmarssträcket och bara resan var askul. När vi väl kom fram fick våra liftkort men de som skulle hyra fick inte hyra som vanligt utan fick vänta till morgondagen. Efter ett par lära-känna-lekar och fika var det sängen och sömn som gällde. Jag tror jag blev känd som den som alltid kom upp sist på morgonen i vårt rum. Efter frukost tog vi bussen till liften och ett 15-tal sprang iväg och hyrde grejer. Och jag som redan hade prylarna fick vänta just för att de jag skulle åka med skulle hyra. Typiskt.

Dagarna och kvällarna bestod av härlig snowboardåkning, snack, lek, kortspel och skratt. Jag skulle ha betalt ganska mycket pengar för att få åka en dag till då det var snöstorm dagen vi skulle hem. Off-pisten var kanske inte den bästa men vad behövde man den till när det fanns asgoa pister? 5 dagar sol och en dag snöstorm är bra.

Resan tillbaka till Svea rike var go den med. Om man tar bort flertalet av de väldigt seriösa filmer som visades och ersatte dem med oseriösa så skulle det vart ännu bättre. Köpte en tandborste med. Fin. Det blev dessutom hela 32 minuter sömn på bussen, men det var det värt!

Tack alla ni som fixade resan och tack ni som var med på den. Det blev asnajs.

Over and out.

Hej, godkväll och godmorgon blogg! Imorgon är det exakt 1/4 år sen jag skrev. Yey. Men nu ska jag skriva av ren egenvilja. Så, julen och nyåret har gått förbi och jag kommer fortfarande ihåg förra nyåret när jag sa til mig själv att det nya året skulle bli asnajs och allt och det var det! Men det gick för fort, om man tänker efter har någ alla åren gått lite snabbare än det förra. Undrar då vad som händer om cirka 50 år om man tänker att tiden går fortare och fortare. Men det är ju helt ologiskt...!

Tillbaka nu, julen var go med många fina klappar och god mat och nyåret iår var lugnt. Lovet efter det lovet bar jag och mamma, pappa, moster och mosterns man oss iväg för att åka skidor och snowboard i Österrike. ASnajs! Jag ska bosätta mig där det är backar när jag blir vuxen...

Nu har livet återgott till det vanliga med skolan, prov, repningar, degande, och annat. Bandet går bra och med ett par nya låtar ska vi vara med och tävla i Musikdirekt och en till tävling. Dessutom har jag och Jonte planer på att skaffa en van och rusta upp den så vi kan tunera och partaja med Sweet Remedy.

Och så måste jag dessutom berätta att jag ska iväg till Usa i ett år. Jag ska åka i augusti och hoppas på att hamna i någon av bergstaterna, i en familj som gillar att åka skidor. Det kommer att bli helt grymt och att få uppleva detta ska bli ännu najsigare. Nu menar jag inte att jag vill komma ifrån Sverige utan att jag vill se och uppleva någon nytt! Så om ni, du, som bor längre bort vill ses innan jag drar får vi ta och fixa så att vi kan ses i juni, juli och tidig augusti. Det är lika bra att planera in tidigt än för sent, aight? Så, ett år, kom ihåg det.

Jaja, det var la allt.

<<cout;

Hur stor tror ni är chansen att men får en fågelskit på sig? Jag vet inte, men jag vill gärna veta. I alla fall. Nu har bandet hittat sitt slutgiltiga namn. Sweet Remedy. Så bort med den slumpmässiga foten och här kommer ljuva botemedlet. Vi ska ha spelning den 18 December om någon är intresserad. Hoppas även vi ska spela på musiktävlingen den 6 November i Emmaboda. Just nu har vi bara covers men Jonte den lille löken, har kommit på en låt och Emil har idéer. Själv spelar jag det dom säger eller det jag hör från den vanliga låten. Jag är ju så experientiv med trumorna.

Idag blir det rep. Som igår, fast idag. Om fyra dagar är det Linköping som gäller. Tar tåget med Ellen och Angelica till någonting som heter Smaka och Se. Hade hoppats på att fler av de jag ville kunde komma, men det fanns hinder för alla. Men det blir att träffa nytt folk och träffa Calle också. Jaja, det var väl allt denna morgonen bjöd på.

Har ni märkt hur grått det är ute? Det finns en allmänt grå ton över allting om man kollar sig runt om kring ute. Visst, det kanske låter tråkigt och "grått" men om detta inte fanns vad skulle hända då? Jo, vi skulle ha samma glada härliga årstider. Antingen supersommar med übermycket sol och sånt eller megavinter med massor av snö och underbar skidåkning. Vi skulle skifta mellan dessa årstider och inte ha ett skit att längta till eller se fram emot. Om allt var gutt hela tiden, vad skulle vara goare? Nej, detta grå är grymt skönt också. Mysigt, vardagligt och fräckt. Det är små saker i detta grå som lyser upp allt för en. Både komiska saker och annat som gör så man börjar tänka.

Komiskt:
Emma fick nästan en gren på sig här om dagen. "Om den hade kommit på mig, tror ni att den hade åkt igenom mig då?"

Komiskt + Tänk:
Idag på bussen. En liten tjej på kanske 11 år satt först på stolen mittemot. Efter några stationer ställde hon sig upp när andra personer gick på bussen. Självklart satte någon sig på hennes plats. En kille på 18-20 år. Hon stod kvar och kille hoppade av bussen. En annan satte sig på hennes plats. När vi började närma oss Stortorget bromsade, och direkt efter, gasade bussen igen. Den lilla tjejen flög en meter in i trappan i bussen. Alla kollade på henne och hon satt kvar. Sen när folket på bussen började gå ur bussen satte hon sig på en plats och efter några stationer till bytte hon plats och sen gick hon av. Hon kunde ha undvikit allt detta genom att sitta kvar. Jag fattar fortfarande inte varför hon skulle ställa sig upp...

Sen alla kommentarer, frågor och handlingar förgyller dagen. Tänk på det nästa gång ni åker buss. Glöm inte bort resan när du ska någonstans.

Och juste. Tänk på miljön. Jorden dör och vi med den, men det är inte för sent. Tänk miljöigt.
Till next time.

Yeah!

Nu har bandet kommit igång nästan på riktigt. Nu ska vi bara komma på lite egna låtar och texter och sen är vi på gång! Låten ovan har satt sig i alla fall. Det har nog även No one knows. Jag kan det hur som helst.

Sen senast har inte livet ändrat sig så mycket. Jag har varit helt ensam i huset från lördag till tisdag. Det var både skoj och ensamt. Mest skoj, tror jag. Det verkar som om mitt intulektuella jag inte kommer på så mycket mer att skriva om.

Jag kom inte med i rugbyn. Det kanska berodde på att jag var sjuk som ett as på uttagningen men ändå. Hade varit väldigt kul att spöa dessa staggnister. Men det får vänta två år. Då ni. Akta er.
Nu undrar ni varför det står två år och inte ett år, eftersom att jag går årskurs två i år. Jo, damer och herrar, det är nämligen så att jag ska hoppa på ett flygplan som ska föra mig över Det Stora Blå till Möjligheternas Land. Där ska jag vara i lite mer än en Snö-Till-Värme-tid.
Ja, det kommer att bli AWESOME.

Tills senare.
Tjarrå.

God dag Sverige.

Hela veckan har gått åt att spela tv-spel. Jag ska inte ljuga. Jag tror att jag har suttit i denna puff framför projektorn och bakom mitt 360 i mer än 12 timmar på 5 dagar. Jag har nog blivit en mycket bättre spelare i Cod4. Jag har även suttit och kollat på tv-program i runt 7 timmar.

" Vilket roligt liv han har då..."
"Tönt! Har inget annat att göra?"

Ni tänkte de sakerna, eller hur?
Saken är den att jag har varit sjuk. En ganska så respekterad och helt okej anledning. Tycker jag med. Nej men jag har haft det ganska så tråkigt resten av dagarna. Dessutom har jag läst mer än 387 sidor i en bok. Det roliga med det hela är att jag inte missade något av varken intresse eller viktighet i skolan. Grymt!

Idag ringde jag till Komplett Kundservice. Min dator har inte fungerat på flera veckor men jag har aldrig tagit tag i saken utan bara låtit det vara. Men idag ringde jag i alla fall. Det var en tjej som svarade. Som alltid kommer jag aldrig ihåg namn första gången. Inte andra heller för den delen för jag fick ringa två gånger. Hon var väldigt snäll och hade stora kunskaper om datorer( hon kunde alla menyerna i huvudet som skulle komma upp på skärmen här hemma).
Vi kom fram till att problemet var att det var fel i softvaran i mitt moderkort och att vi behövde boot:a om den så att datorn startade från en CD-skiva. Sagt och gjort. Okej, lite svårt var det. Men efter flera försök och artigheter som " Vad ska du göra i helgen då?" så kom vi fram till den sista menyn där det stod slutför. Där tog vårt samtal slut. På den halvtimmen hade jag det riktigt trevligt. Hon var i Göteborg och att alla på jobbet var högljudda för att det var fredag. Vi kom fram till att datorerna inte alltid gjorde som man ville. Tack för hjälpen!

Grymt bra service! Komplett kan jag lätt rekomendera. Bra datorer och annat till mycket bra pris!

Tack för mig.

För er som tvivlar på min relation med utomhusvärlden.

Rugby imorse. Mycket roligt och jobbigt. Känslan när man drar ner en i marken stenhårt och sedan tar bollen är grymt härligt. Det var första gången för mig idag men jag tror att jag ska tillbaka imorrn, om min höft vill det. Landade på den ett par gånger. Dessutom sprang jag rakt in i en kille och tappade andan. Konstig känsla ändå. Har aldrig upplevt det innan. Allting blev helt tyst och jag hörde mig själv försöka andas. Men efter ett tag flöt det örstodändå på och vi körde några matcher. Efter några misslyckade blockningar förstod jag vad jag skulle göra och allt blev mycket roligare. Sitter nu hemma och ska snart till att äta.
Sen borde jag göra något av denna dag...

Oj, var det verkligen 2 veckor sen sist. Hehe. Men jag har ursäkter så det är ingen fara.

Sen sist: Gymnasiet: Ganska grymt ändå. Det bästa med det hela är att man har respekt. Att gå i mitten av korridorerna och kolla ner på alla ettor som går åt sidan för en är en fräck känsla. Och de flesta är inte ens upp till hakan på mig. En hel del har ändrats. Dock kan jag inte riktigt komma på vad det är men det har ändrats i alla fall.
Jag tänkte att jag skulle vara med på uttagningen av rugbyn detta året dessutom. När syrran var på plan och slog undan motståndare ville jag väldigt gärna vara med. Det var väl delvis också för att dom vann, men vi ska vinna hårdare detta år.  Men första träningen nu i helgen kommer jag inte att kunna vara med på för att jag ska åka buss. Buss till Linköping och träffa folket jag jobbade med på Klintagården i sommras. Dessutom ska jag få träffa Jenny och Lydia! Underbart!

Idag har jag degat i 3 timmar i skolan sen blev det att åka stan runt på buss med jonte för att komma till monokrom för att spela lite trummor. När jag lite senare kom hem var det någon kille som hette Johan och undrade om jag ville spela i deras band. De spelade Metal-musik och det var ju tyvärr inte min smak av musik.
"Nej tack. Jag har redan något på gång."
"Okej. Säker?!
"Ja"
"Jaja, men lycka till!"
"Tack detsamma!"

Undra om han hörde mig när jag spelade på en av monokroms replokaler. Och jag som spelat i ungefär 4 månader...

Tack för idag!

Help!

Jag har gjort nästan ingenting på tre dagar tror jag. Dock kommer det upp lite roligt lite då och då. Som igår när jag skulle ut och åka lite bräda så undrade pappa om vi skulle åka vindsurfing. Vi testade en gång innan men det var skitsvårt, så vi testade igen och det gick bättre. Jag surfade faktiskt ett bra tag. Fräck känsla.

Just det. Innan dessa tråkiga dagar har jag åkt bräda vid Novaskolan. Jag tänkte för mig själv att jag skulle testa att göra en boardslide (sök efter det på youtube om du vill veta vad det är)  som jag aldrig vågat göra innan. Resultatet blev förvånansvärt bra. Efter ett par åk klarade jag att göra denna grind, kanske inte så långt men det var alltid något.

Igår hade jag riktigt roligt också. Jag och Moa cyklade iväg till långviken för att träffa Gabriel och Cheri. Försökte få med Max men han hade sina egna argument för att bada hemma så han struntade i att hänga med. Jag hoppade från 10
:an för första gången någonsin.
Jag började med att gå upp till 5:an och sprang utför den. Känslan i magen fanns självklart där. Sen gick jag ännu ett steg högre upp till 7,5:an tror jag den heter. Där tvekade jag lite för att verkligen skrämma upp mig själv. Jag som inte riktigt är vän med höjder tänkte att jag måste ju ändå hoppa från 10:an så detta är bara ett steg mot toppen. Så jag kastade mig ut rakt ut i luften och dalade ner mot vattnet. Nu kunde jag inte hålla inne luften utan gjorde ett sammanbitet läte medan jag föll.
Ett steg till. 10:an väntade på mig och jag sprang nästan upp för stegarna. När jag stod på kanten struntade jag i tänka utan bara hoppade. Det var det grymmaste känslan jag haft på länge och jag var både rädd och glad medan jag föll.
Så var det gjort.

Efter det gjorde jag dagens, kanske veckans goda gärning. Vi hade ätit på MceDonken och var på väg mot cyklarna när jag ser två stycken hundralappar och ett kvitto kommer flygandes framför mig. Jag skyndar mig att plocka upp allt och tänker vilken tur jag hade! Sen började jag tänka lite logiskt att dessa pengar var ju inte mina och de hade inte varit framför mig när vi kom ut till cyklarna. Jag kollade åt hållet där pengarna hade kommit ifrån och såg en kille med en MQ-påse i handen som gick ombord på en segelbåt. Jag kollade på kvittot och såg att det var från MQ och att någon hade köpt varorna tio minuter innan jag hittade pengarna. Någon hade dessutom betalat med en 500-lapp och varorna hade kostat 300 kr. Alltså var de 200kr jag höll i resten av pengarna. Så jag och resten av folket gick bort mot båten och jag och Gabriel gick ombord. Det var en engelsk båt så de förstod oss inte från början, men sedan började vi snacka på engelska och vi kom fram till att pengarna tillhörde killen med MQ-påsen.
 "Thanks a lot. Cheers! "
" No problem."
Vi skakade hand och gick där ifrån.

VV@!||!lVl

Tjapp tjapp tjena tjena på er mittbena bena... Oj, vad mycket som har hänt senast jag satte en bokstav här. Man borde nästan skriva oftare. Men men, inget att göra åt nu!

Tramp tramp, har jag gjort. Norra Gotland runt blev det med Daniel, Gustav och Emil. Riktigt skoj hade vi men solen, uppförsbackar och den feta vagnen med all packning på gjorde det ibland lite tungt.  Om man tänker efter cyklade vi inte så långt för det blev 16 mil och det tog runt 10 timmar. Men, det var något jag aldrig gjort och tack för att jag fick följa med. Resultatet av denna cykeltur var följande: Dannes styre gick sönder (det gjorde så att han knappt kunde styra och det drog ner farten. Inget illa menat Danne men det är fakta.), Emils växlar gick sönder (Inget större problem med det. Han fick nöja sig med de mellersta växlarna.), och mitt STÖD gick sönder!!!!!!! Jag kunde inte cykla, allt gick bara fel, jag dog 3 gånger per tramp. Så det så.

KLINTAGÅRDEN har jag varit på också. I ungefär 5 dagar. Jag fick missa den sista på grund av min familj som skulle ut på husvagnssemester, och jag skulle med. Men idén var ju min så jag fick offra dessa sista timmar med mina allra härligaste polare. Tillbaka till ämnet. Jo, vistelsen på Klintagården har varit helt kanon. Varje dag har varit grymt rolig och varje timme hände det något nytt. Tänk om man kunde få vara med alla dessa människor runt omkring sig hela tiden. Det hade ju varit det bästa någonsin. Men, allt det roliga har sitt slut (om det inte hade det skulle vi väl har så roligt att det inte blev roligt längre) och jag var tvungen att bege mig hemmåt igen. Men innan dess fick jag möjligheten att vara med de två människorna som jag inte träffat på nio månader.  Natten lång gick vi runt och bara var. Det var så grymt härligt att jag vet inte vad jag ska skriva om det. Kråkan som flög in i bussen var höjdpunkten på det hela och det tog en bra stund för mig att sluta skratta.
 Tack pappa för att du kunde komma klockan 6, och inte tidigare, för att hämta mig. Det gjorde min dag.

HUVAGSSEMESTER! Wohoo! Hur länge sen var det inte jag var på hussvagnsemester med familjen? I alla fall, det var härligt att bara vara med familjen en vecka efter alla dessa veckor med endast polare. Först bar det av mot Skåne och Billeberga för att hämta vagnen. Ca. 8 meter lång, och kanske inte lika stor som en etta men nästan, var monstret som vi skulle dra efter V 70:n. Tack för lånet, Segerslätts. Efter det drog vi mot Tylösand (tror jag det stavas) för att tillbringa kvällen och natten. Under kvällen ringde Lydia och det var väldigt trevligt ska du veta. Morgonen därpå drog vi ut vagnen ur campingplatsen. Kvällen innan var det ganska mycket kalabalik om hur vi skulle få den till vår plats, så jag gick till toaletterna för att vänta tills det var färdigt. Sedan blev det Kungsvik och Strögen i fyra dagar. Härliga klippor. Sen blev det Örestrand med nyckelpiginvasionen. Man ville verkligen inte vara där på campingen men annars funkade det fint. Efter bar det hemåt, men på vägen träffade vi kusinens föräldrar.

NYBRO var nästa steg, dock bara i två dagar men strunt samma. Vi kollade film, spelade Super Mariokart på Nintendo 64 och var ute och lekte att vi kunde le parkour. I alla fall Danne och jag. Jag räknade ut att jag inte hade ätit mer än en pizzakant på 18 timmar. Då, och inte tidigare, märkte jag att jag var hungrig. Så det bar av mot hemstaden Kalmar för en bit mat och en väl förtjänad dusch.

KALMAR! Hemma igen. Hemma de resterande två veckorna tills skolan börjar. Nu sitter jag här i mitt rum och lyssnar på en tråkig kvinna på spotify som snackar reklam.
Planera borde jag göra.
Inför vad då?
Det ni. Det lär ni få höra senare.

Ciao. Ciao. LaterretaL.

VV@!||!lVl

Nu var det dags igen. Bloggen uppdateras! Boyaa.

Vad har jag haft för mig då?
Jo, förstår du, jag har gått färdigt första året på gymnasiet. Betyg = bra. Jag har börjat mitt sommarlov.Fortsatt det med arbete på Klintagården i tre veckor. Dssutom siktar jag framåt mot Gotland, Groowe och västkusten.
 Men, nu till lite mer detaljerad information om vad som hänt.

Så, gymnasiet. Det kändes helt fel att gå ut ettan. Jag, lilla William som gick på kajken år ut och år in på låg- och mellanstadiet. Det kändes dessutom ännu mer fel när jag inså att året hade gått alldeles för fort. Vart tog rugbyn vägen? Och insparkningen?
Men, moahaha, betygen! Kunde man ha en bättre start på gymnasiet än de betygen? Ok, kanske för de i klassen som hade ALLA mvg men men. Åtta mvg och ett vg. Känns gott i själen.

Sen har sommarlovet börjat. Alltid lika härligt! Lite krillkvällar har inträffat och årets första dopp. Det är ganska dåligt av mig att inte ha badat förän i juni. Jag som alltid brukar bada runt april eller nåt. Hehe, man kanske börjar bli gammal och gaggig. Filmkvällar, bad, och annat hör till.

Tre veckor. Tre veckors arbete. Tre veckor med härliga vänner. Det har varit grymt jobbigt att gå upp 05:45 för att städa toaletter (och att göra det 5 dagar i rad). Men det har även varit grymt härligt att se solnedgången med en gratisglass i handen och med vänner runt omkring sig. En sak jag kommer att minnas extra väl är den timmen då det började blixtra och åska efter vi varit och badat. Fortfarande blöta av havsvattnet sprang vi från stranden upp mot gården. När jag sedan ser marken framför mig lysa upp i ett gulvitt sken och en halvsekund senare höra ett dunderdån, då blir jag rädd och springer dubbelt så fort i 2 sekunder innan jag inser att detta är ASgrymt.
Blixtar är riktigt fräcka om man tänker efter. Men det konstiga är att människan inte blir rädda av själva blixten, utan dundret som kommer efter. Varför blir man rädd av det? Själva smällen har ju redan varit i principen.
På gården fanns både konfirmander och arbetare man inte träffat förr, men efter ett tag lärde man känna varandra. Från vårt konfaläger var det 8 eller 9 stycken som hade lillasystrar och lillebröder på årets läger. Det är ganska fräckt.
Just det, sista kvällen åkte vi över till Kalmar och kollade på bio. Ice Age 3. Se den.

Och vad får man som belöning för att ha jobbat?
Pengar? Nej, jag och mina polare volontärjobbade.
Glass? Jupp, två gratisglassar i storlek megasize.
Vad får man mer då? Jo, en förskylning. Tack.

Det var allt för denna gång.

VV@!||!lVl

I helgens början har jag och familjen varit på öland. Landet som är en ö. Öh. I alla fall har vi öppnat upp stugan, städat och fixat ihop lite trädgårdsmöbler som vi blev sura på för att det inte gick. Men efter att jag och fadern min hade skruvat ihop dem bar det av till Klintagården i Köpingsvik för att lämna lite prylar och slänga kartong och plast. Vilka träffar man inte där om Nybrogänget + fler folk som jag aldrig sett innan. Hur mycket tur har man inte som får följa med de alla 15 personerna till Äleklinta för att gå vid stranden och grilla kött.

Från att vi skulle lämna prylar till att grilla med goa vänner. Hur stor tur har man inte. Man vet aldrig vad som händer. Daniel hittade en sten, eller en sten som var två delar. Det roliga med denna sten var att den såg exakt ut som en dinosaurie  med hacket som en mun. Den fick vara kvällen underhållning för oss två.
Tack för kvällen!
 Åsnedino.




Det kommer att bli helt kanon i sommar. Arbetet på Klinta kommer inte att vara ett arbete, det blir en semester med vänner och värme.

Minnen. Härliga. Pinsamma. Skrämmande. Roliga.
Men detta minnet, det är ett mycket härligt ett.
Julen 08.
Julgranen står i vardagsrummet, grön som den är, och gör så att hela huset bara luktar gran och allmänt jul, juligt. Även julkakorna med choklad och det gula som jag aldrig kommer ihåg vad det heter (antingen är det marsipan eller det som är på prinsesstårtan. Vet ej. Om det inte är samma sak) luktar väldigt härligt. Men i allafall, denna tid är den bästa på hela året och vad än någon säger kommer det alltid att vara det. Myshetsfaktorn i hemmet är på top och hela familjen är samlad. Och allt i det där sjunger jag på en låt som jag snappat upp i ett TV-spel. I don't want to set the world on fire heter den.

 Nu när jag flera månader senare satt och pratade med Emil i klassen och kom på hur den gick vet jag exakt vart och när den kommer ifrån. Minnena från julen kommer tillbaka, dofterna, stämningen.Tänk att en liten låt (från 1941) i ett TV-spel kan fräscha upp minnena bara sådär. Om ni vill lyssna på den finns den här. Fallout 3 heter spelet om någon undrar med.
TV-spel kan vara bra.

Mandelmassa var det det hette

!

Denna dag, torsdag, valborg, dagen festen är på G, dagen då eldar tänds, dan innan 1:a maj, sista april, har jag åkt skateboard med Max. På dagen alltså. Sedan hade jag tänkt mig att jag skulle grilla, bjuda hit lite härligt folk. Men nej, det blev inget med det. Då tänkte jag att jag kunde hänga på Petter som dagen innan hade undrat om jag ville följa med på partaj. Men nej, buss- och tågtiderna ville inte samarbeta denna dag för att komma till Nybro. Så tänkte jag att jag kunde gå till "parken" där alla skulle vara denna kväll. Men, nej, tiden hann ifatt mig och helt plötsligt var jag påväg mot Öland och Klintgården med päronen. En härlig kväll även fast den inte blev som man tänkt sig. Och solen gick ner i havet som en röd sak. Och framför solen var elden, Majbrasan, som man hade fått tillstånd att tända på. Alla andra eldar i Kalmar var inställda. Påvägen hem tänkte jag efter om jag verkligen ville till parken där alla skulle vara. Men det var 5 grader kallt ute och jag visste inte hur jag skulle komma hem, jag visste inte vilka som var där, så nej, det blev inget med det. Och då när vi körde förbi sista avtagsvägen till parken tänkte jag att man kanske börjar bli gammal-liten.
- Jag skulle gått till parken.
- Men vad skulle jag göra där?
- Träffa folk.
- Vilka? Jag vet inte vilka som är där.
- Alla. Vi får se.
- Nej, jag drar hem.
Jahopp.

Skulle jag ha åkt till parken eller inte? Det är frågan.