Are you gonna be my girl?
Nu har bandet kommit igång nästan på riktigt. Nu ska vi bara komma på lite egna låtar och texter och sen är vi på gång! Låten ovan har satt sig i alla fall. Det har nog även No one knows. Jag kan det hur som helst.
Sen senast har inte livet ändrat sig så mycket. Jag har varit helt ensam i huset från lördag till tisdag. Det var både skoj och ensamt. Mest skoj, tror jag. Det verkar som om mitt intulektuella jag inte kommer på så mycket mer att skriva om.
Jag kom inte med i rugbyn. Det kanska berodde på att jag var sjuk som ett as på uttagningen men ändå. Hade varit väldigt kul att spöa dessa staggnister. Men det får vänta två år. Då ni. Akta er.
Nu undrar ni varför det står två år och inte ett år, eftersom att jag går årskurs två i år. Jo, damer och herrar, det är nämligen så att jag ska hoppa på ett flygplan som ska föra mig över Det Stora Blå till Möjligheternas Land. Där ska jag vara i lite mer än en Snö-Till-Värme-tid.
Ja, det kommer att bli AWESOME.
Tills senare.
Tjarrå.
Calling strangers
Hela veckan har gått åt att spela tv-spel. Jag ska inte ljuga. Jag tror att jag har suttit i denna puff framför projektorn och bakom mitt 360 i mer än 12 timmar på 5 dagar. Jag har nog blivit en mycket bättre spelare i Cod4. Jag har även suttit och kollat på tv-program i runt 7 timmar.
" Vilket roligt liv han har då..."
"Tönt! Har inget annat att göra?"
Ni tänkte de sakerna, eller hur?
Saken är den att jag har varit sjuk. En ganska så respekterad och helt okej anledning. Tycker jag med. Nej men jag har haft det ganska så tråkigt resten av dagarna. Dessutom har jag läst mer än 387 sidor i en bok. Det roliga med det hela är att jag inte missade något av varken intresse eller viktighet i skolan. Grymt!
Idag ringde jag till Komplett Kundservice. Min dator har inte fungerat på flera veckor men jag har aldrig tagit tag i saken utan bara låtit det vara. Men idag ringde jag i alla fall. Det var en tjej som svarade. Som alltid kommer jag aldrig ihåg namn första gången. Inte andra heller för den delen för jag fick ringa två gånger. Hon var väldigt snäll och hade stora kunskaper om datorer( hon kunde alla menyerna i huvudet som skulle komma upp på skärmen här hemma).
Vi kom fram till att problemet var att det var fel i softvaran i mitt moderkort och att vi behövde boot:a om den så att datorn startade från en CD-skiva. Sagt och gjort. Okej, lite svårt var det. Men efter flera försök och artigheter som " Vad ska du göra i helgen då?" så kom vi fram till den sista menyn där det stod slutför. Där tog vårt samtal slut. På den halvtimmen hade jag det riktigt trevligt. Hon var i Göteborg och att alla på jobbet var högljudda för att det var fredag. Vi kom fram till att datorerna inte alltid gjorde som man ville. Tack för hjälpen!
Grymt bra service! Komplett kan jag lätt rekomendera. Bra datorer och annat till mycket bra pris!
Tack för mig.
För er som tvivlar på min relation med utomhusvärlden.
Crash
Sen borde jag göra något av denna dag...
The reunion
I helgen var jag i Linköping för att träffa lite arbetskamrater från Klinta i sommras.
Dag 1: Fredag: Kom till stationen och träffade Angelica som skulle ta samma buss som jag. Bussresan gick fint och vi kom till Norrköping och gick till en Max-hamburgarerestaurang i väntan på att nästa buss skulle ta oss till Linköping. När vi ändå var där tog vi oss en matbit. En halvtimme efter att vi klivit på bussen kom vi till Linköping och vi fick bära våra väskor till pingstkyrkan där vi skulle bo och sova. 50 meter innan kyrkan träffade vi ett gäng med folk man kände igen.
Första dagen avslutades med en halv pizza som jag och Danne delade på. Vi var i full gång med att försöka gömma att vi delade på maten (det kostade extra om man skulle dela. Smålänning som man är.) när två välbekanta personer kommer in i pizzerian. Jonathan och David från Skänninge hade varit i Linköping för att kolla på en konsert. För de som inte vet så gick vi på samma konfirmation. Vi snackade lite och sen så stack dom iväg igen. Vadå sammanträffande...? Den natten hittade vi ett rum med bollhav. Så var den natten otroligt lyckad.
Dag 2: Lördag: På lördagen spelade vi en hel del biljard och fotbollsspel. Vi lekte även ninja. Mycket roligt. Men klockan 13.30 var det dags att gå in mot stationen igen för att träffa Jenny och Lydia som hade tagit sig till Linköping för att träffa oss. Vi gick till ett dyrt café och jag köpte en muffin(s) för 26 SEK. Vi trevlade vid ett bord och kollade på människor som var väldigt ovanliga. Dessutom kommenterade vi namn på bussar som körde förbi. När tjejerna hade åkt hem igen så umgicks vi arbetare med varandra hela dagen lång och vi spelade spel och hade det allmänt roligt och trevligt. Natten gick åt till att dega jättemycket och ta det lugnt.
Dag 3: Söndag: Vaknade 08.03 av någon som gick på mig. Var alldeles för trött för att kolla och bry mig om vem det var. Sedan var det gudstjänst i pingstkyrkan och det var massor av folk. Jag och Angelica skulle ta bussen hem igen vid 12:50 så jag satt och kollade oregelbundet på klockan.
11:48.
12:14.
12:36.
Jag tog ett litet för långt uppehåll i klockkollandet så vi fick rusa ut ur kyrksalen, hämta väskorna och springa de 800 metrarna till stationen. Men vi hann, på minuten. Vi vilade ut i en halvtimme på bussen och så var vi framme i Norrköping för att byta buss. Eftersom att det förra gången tog 1,5h för bussen att komma, gick vi till samma restaurang för att äta. När Angelica kollade biljetten så var vi för sent ute. Bussen hade gått. Det var inte 1,5 timmar utan 25 minuter. Så vi traskade till Swebusskontoret för att ta nästa buss och den gick inte förrän om 2 timmar. Så vi väntade och väntade. Sen gick vi på bussen och den åkte iväg.
Efter cirkus 40 minuter såg jag att det fanns rök framför oss. När vi kommit ut ur rökmolnet dök ett nytt upp och röken fortsatte att komma upp. Sen såg jag att bussen framför hade börjat brinna. Det välde fram en massa rök från den bakre delen av bussen. Det luktade bränt gummi och allmän rök. En kvinna ställde sig upp i bussen och började ropa att någon skulla ringa 112 men bussen framför hade svängt av vägen och när vi körde förbi såg alla att bussen var helt tom förutom föraren som snabbt skyndade sig ut ur den rykande bussen. Men den hann köra en kilometer medan den rök. Tänk om elden hade nått tanken...
Hemma igen klockan halv nio, fick jag stjuts hem och jag kunde sova ut för en dag i skolan.
Nu har jag även klippt mig. Det blev ganska kort med det var väl meningen antar jag.
Tack för mig.
The surprise
Sen sist: Gymnasiet: Ganska grymt ändå. Det bästa med det hela är att man har respekt. Att gå i mitten av korridorerna och kolla ner på alla ettor som går åt sidan för en är en fräck känsla. Och de flesta är inte ens upp till hakan på mig. En hel del har ändrats. Dock kan jag inte riktigt komma på vad det är men det har ändrats i alla fall.
Jag tänkte att jag skulle vara med på uttagningen av rugbyn detta året dessutom. När syrran var på plan och slog undan motståndare ville jag väldigt gärna vara med. Det var väl delvis också för att dom vann, men vi ska vinna hårdare detta år. Men första träningen nu i helgen kommer jag inte att kunna vara med på för att jag ska åka buss. Buss till Linköping och träffa folket jag jobbade med på Klintagården i sommras. Dessutom ska jag få träffa Jenny och Lydia! Underbart!
Idag har jag degat i 3 timmar i skolan sen blev det att åka stan runt på buss med jonte för att komma till monokrom för att spela lite trummor. När jag lite senare kom hem var det någon kille som hette Johan och undrade om jag ville spela i deras band. De spelade Metal-musik och det var ju tyvärr inte min smak av musik.
"Nej tack. Jag har redan något på gång."
"Okej. Säker?!
"Ja"
"Jaja, men lycka till!"
"Tack detsamma!"
Undra om han hörde mig när jag spelade på en av monokroms replokaler. Och jag som spelat i ungefär 4 månader...
Tack för idag!
Help!
